Island!

Får
Jag har precis kommit hem från en resa till Island, och mellan bergspromenader, varma källor, geotermiska kraftverk och god mat hann jag också med en del stickrelaterat. Lopi, det isländska garnet, består av långa och korta fibrer som både värmer och är vattenavstötande. En del tycker att det är lite rivigt, men det ska tydligen bli mjukare om man tvättar det i balsam. Jag tycker att tröjorna är perfekta för stallhäng, skogspromenader eller bara kalla vinterdagar. Sedan älskar jag ju att sticka flerfärgade ok.

Lopapeysa
Tröjorna med de karakteristiska mönstren kallas lopapeysa, och jag har det senaste året hunnit med att sticka tre stycken. Både amerikanska turister och lokala Reykjavikbor i olika åldrar sportade snygga lopapeysas, de var verkligen överallt. Inne hos handstickningsföreningen låg de bokstavligen i högar. Föreningen har en egen butik centralt i stan där de säljer tröjor och andra ullprodukter som deras medlemmar tillverkat. Men de allra finaste tröjorna fanns nog ändå på second hand-butikerna, de var liksom lite mer färgglada och personliga än de mest traditionella.

lopapeysa_butik lopapeysa_secondhand
Vi tog också en sväng till gamla ullfabriken i Alafoss där Istex outlet med fina priser på garn finns – plus att man ju får tillbaka 15% av skatten när man handlar för mer än 4000 isländska. Jag petade lite särskilt på plötulopin, det ospunna garnet som jag tänkte testa nästa gång. På ett annat ställe några mil längs bort längs floden Várma fanns ruiner efter ytterligare en gammal ullfabrik. Islands ullproduktion tog fart i slutet av 1800-talet, och blomstrade senast under 1980- och 90-talen, men därefter har exporten avtagit. Därför var det också roligt att se nya initiativ som Vík Pjórnsdottír, som fanns i flera av stadens designbutiker. De gör snygga plädar och halsdukar i surrealistiska och sagoinspirerade former och samarbetar med isländska producenter och fabriker. Jag föll för en randig halsduk i färgen ”The King Eider”.

ullverksmidjan
 Inne i stan finns flera fina garnbutiker och det egna garnet säljs lite överallt, men det var ett amerikanskt garn som fick följa med hem (förutom de 16 nystan Alafoss Lopi jag köpte till Amanda och hennes blivande muumuu). Brooklyn Tweed Loft hittade jag på välsorterade Storkurinn centralt i stan (min garnbutiksguide hittade jag här.) Tänk bara om sticktraditionen hade varit så närvarande i Stockholm och i Sverige, och om det hade funnits så många och bra garnbutiker!

/Caroline

landskap
Annonser

Avsnitt 5 – Garn och blod!

Stripes

Det är inte helt lätt att gissa vilken storlek som kommer att passa när.

Vi möts på en alldeles för varm dag och pratar skador! Onda leder, skavsår, brutna ben – eller kanske inte så mycket brutna ben då, men allmänt slitage. Och så diskuterar vi hur vi förhåller oss till mönster (eller låter bli). Som alltid blir det några stickspår, den här gången bland annat om ull som inte känns som ull, var olika människor har sina midjor, och varför Annan och algebra aldrig blir vänner.
(Vi ber om ursäkt för några dunsar i ljudet, det är en femmånadersbebis i studion som inte har stenkoll på sin vattenmugg.)

Rätt avigt finns i iTunes – betygsätt oss gärna! – och Podkicker och de flesta andra poddtjänster, men du kan också lyssna direkt genom att klicka här. Och så kan du prata vidare med oss på Facebook och Ravelry.

Mönster vi pratar om:
Stripes
Square and stripe
Solstråletopp
Zilver
Ugly Duckling Socks
Blank Canvas
Islænder
$5 in Paris

Annat:
Stickpoddens stretch-ABC

Singoallajumper

IMG_20131225_114648
Den här toppen stickade jag i höstas. Den är inspirerad av Singoallajumpern Stefania från boken Stickat och virkat, vintage på svenska (Max Ström förlag). Men jag ville hellre sticka den på rundsticka än att montera ihop en massa delar, så jag valde (surprise!) att inte följa mönstret. Själva stickningen tog inte så lång tid, men tyvärr tog garnet slut på sista varvet och det bar mig emot enormt att köpa ett helt nystan bara för att maska av och sy ihop kanten, så projektet blev liggande tills jag kom på att jag hade broderigarn i exakt samma röda nyans. Det gick utmärkt att använda och eftersom överkanten viks in ser man inte fusket.

Min svärmor ifrågasatte huruvida toppen skulle kunna sitta uppe, men se det är inga problem med hjälp av ett resårband draget genom kanten.

Garnet är Fonty Gueret, ett fransktmerinogarn.

Topp

Färdig Zilver!

Zilver

I avsnitt fyra berättade jag om sjalen Zilver, som jag precis hade börjat på — och nu är den både klar och blockad och fotad! Det tog bara ett par-tre dagar att sticka den, och jag är jättenöjd med resultatet. Ibland räcker det med kombinationen fint garn och enkla maskor. Här handlar det om ett handfärgat garn från Litet nystan som jag fick i födelsedagspresent av Annan i höstas, och enkla ränder av hoptagningar och ökningar i kombination. Väldigt bra inte-behöva-tänka-projekt! (Mönstret är dessutom gratis på Ravelry.)

Zilver på