Trogna lyssnare kanske har noterat hur jag i de första avsnitten pratar om hur svårt jag har för luddiga garn. Jag gillar inte när tröjor luddar av sig på byxor och kjolar, jag gillar inte när fritt flygande ludd smyger sig ned på nymålat nagellack, jag har en tendens att få ludd intrasslat i ögonfransarna, och det har hänt att jag kunnat dra ut centimeterlånga luddfiber ur ögonen (Promethius-style!). I somras bestämde jag mig dock för att försöka komma över denna luddfobi när jag hittade Pickles mönster Jackie-O-tee, en retrojumper som skulle stickas i angoragarn. Min mamma jobbar i Oslo så jag skickade henne att köpa garn och mönster till mig.
Detta har jag lärt mig av att sticka i angora:
- Det luddar utav bara helvete. Det enda som hjälper är en klädroller. Ha en till hands. Rolla dina kläder, rolla soffan, rolla din hund, rolla din sambo.
- Jag är eventuellt allergisk mot kaniner? Ett tag nös jag så mycket att jag började fundera på om garnet egentligen var spunnet av kattpäls, men sedan slog det mig att det nog inte finns någon ekonomisk vinst att göra i kattgarn,
- När det är 34 grader varmt kan man inte ha en halvstickad angorajumper i knät.
- Det blir supermjukt, som att kramas av små ulliga kaniner.
Mönstret var lätt att följa och finns både på norska (med cm) och på engelska (med inches). Tröjan stickas nedifrån och upp med fler och fler ökningar i sidorna för att skapa ärmarna, när man nått full bredd delas plagget i framstycke och bakstycke och ungefär här började jag känna att jag aldrig skulle bli klar, varje varv kändes som en evighet. Men efter att ha stickat mig igenom hela BBC iplayers-dokumentärutbud blev jag klar! Axlarna sys med s.k. kitchener stitch, vilket jag aldrig hade testat. Annan tipsade mig om knittys instruktioner och eftersom de var så tydliga och bra syns inte sömmarna alls nu. Som magi!
Jag valde att inte göra muddar på ärmarna, tycker inte att det behövs, och om jag stickar den igen kommer jag göra den mer båtringad.
rattavigt.wordpress.com 