Avsnitt 35: Sticksnack – hajaru klyket?

Bild från Feyblue på Flickr

Dags att snacka sticklingo — det finns många ord och termer som kan både krångla till och förenkla. Och så pratar vi lite om att laga saker som råkat illa ut.

Vi har också fått en bok för recension från Quince&Co – Top Down: Reimagining Set-in Sleeve Design av Elizabeth Doherty, som vi alla gillade skarpt.

OBS: E4K är uppskjutet till i vår!

Lyssna här eller i valfri poddlyssnare. På Facebook och Ravelry kan du snacka sticktugg eller tipsa om bra lagningar.

Mönster:
Drops-kofta B14-27
Little Coffee Bean Cardigan (barnkofta)
Calligraphy (kofta)
Newborn Vertebrae (babykofta)
Clara (topp)
Refur (barnkofta)

Annat:
Litet nystan (butik)
Förra årets bokmässeavsnitt
Knittys lagningsguide
Amandas kjol (blogginlägg)
Carolines restgarnströja (blogginlägg)
De fåniga små mössorna (blogginlägg)

Annons

Hips don’t lie

Jag stickar väldigt mycket tröjor, bäbiströjor och vuxentröjor. Men det är ju kul att bredda sig också. Nu har jag äntligen stickat en kjol!

Mönstret är Pickles Pinstripe skjort som är en kjol som stickas nedifrån och upp runt, runt. Som vanligt har jag valt att göra några ändringar för att den skulle passa bättre, både för min kropp och min smak. Jag lade till ett sprund och gjorde kjolen längre än mönstret föreskrev, för då kan jag gå i den lättare och jag gillar kjolar som är höga i midjan. Jag valde också att sy fast ett brett resårband i guld i midjan.

Garnet är Pickles Merino tweed i färgen melk, stickat med dubbelt garn. Resultatet är en varm kjol med fin struktur och bra stadga. Men efter att ha stickat 1500 meter av det är jag lite trött på att sticka med garn som man måste plocka små kvistar och mossa ur. Ugh, i literally can’t even.

Här finns projektet på Ravelry.

Den stora stickningen – det stora feltänket?

Amanda tog upp den här kampanjen ”Den stora stickningen” från juiceföretaget Innocent, och så diskuterade vi den lite grann i poddgänget. Det är en idé importerad från England och handlar om att uppmärksamma och motverka ensamhet bland äldre. Allmänheten ombeds sticka små mössor som ska sättas på smoothieflaskor i februari, och så går två kronor från varje möss-smoothie till Röda Korset som använder pengarna till sin äldreverksamhet.

Fint med välgörenhet, fint med aktivism, fint med handarbete. Eller?

Mjä. Först: Vad är grejen med mössor? Fryser smoothien? Fryser de äldre? Varför inte till exempel göra små pappershjärtan att tejpa på flaskorna. Hjärtan – ensamhet. Mössor – kalla huvuden. Dessutom är det faktiskt inte alla som kan sticka, medan de flesta kan köpa rött pysselpapper och klippa till. (Eller pärlplatta eller vad man nu vill.)

EDIT: Har fått veta att i England handlar det tydligen om att många äldre fryser ihjäl. Då är ju mössorna helt logiska! Där!

Om det är just stickning man vill åt kan man väl sticka en liten magvärmare till flaskan, som sen kan bäras som armband av folk som vill visa att de tänker på gamla människor. Eller som gamla människor kan få ha på sig för att visa att de vill ha en kram. Eller nåt. Eller så kan de gamla människorna sticka mössor! Och lära folk att sticka mössor! Så får de umgås! Skitfina små filmer om stickning och umgänge! Bra PR för smoothies och för gamla och för stickning! Det finns massa möjliga vägar att gå, som funkar bättre för tydlighet och synlighet.

Och, punkt två: Vad händer med mössorna sen, förutom att Innocent kan lägga upp bilder på containrar med små små mössor? Slängs de? Återanvänds till nästa år? Skänks till Skansens nakenråttor? Det är inte nödvändigtvis jättemycket garn och jättemycket tid som går åt till en liten mössa – även om en del som visas upp är helt galet fina och avancerade – men det känns som slöseri med resurser först för stickaren och sen för Innocent och PR-byrån, som ska sortera dem och förvara dem och sätta dem på massa flaskor och sen antingen samla in dem och förvara i ett år eller låtsas som ingenting när sopberget plötsligt blir väldigt varmt och färgglatt. Vad kan det egentligen kosta att administrera massa mössor? Kan inte de pengarna användas bättre då?

OBS: Jag tycker det är jättebra med kampanjer, och medvetenhet, och vardagsaktivism, och för den delen också handarbete och handarbetsaktivism. Men det här känns liksom inte färdigtänkt? Kopplingarna mellan handarbetet och aktivismen och hjärtefrågan är som bäst lite förvirrade, och det hade gått att göra både bättre och tydligare.

Om du vill hjälpa gamla människor i ensamhet och isolation: Skänk pengar direkt till Röda Korset; två kronor eller mer är helt upp till dig. Hör av dig till organisationer som på olika sätt ger gamla människor livskvalitet, eller ring nån gammal mänska du känner. Om du vill göra bra saker med garn: Sticka användbara saker till folk som behöver dem. Skänk dem till hjälporganisationer, kvinnojourer, akutboenden, och så vidare, eller sälj dem på loppis och ge pengarna till välgörenhet.

Köp en smoothie om du vill. Också. Sticka för den delen en liten mössa, om du tycker det känns kul och som en bra grej. Deras tips om hur man kan sticka mössor, med instruktionsfilmer och mönster, är jättegulligt! Jag köper bara inte upplägget.

Vi kom för övrigt fram till att om mössorna används som snoppvärmare på alla landets julkort i år, så kanske det ändå är okej.

(Det kanske inte behöver sägas, men för säkerhets skull: Vi är inte sponsrade av Innocent.)

/Julia

En restgarnströja

Alla behöver en islandströja, det har jag alltid (?) sagt. Fibrerna fälls ut så fantastiskt när det regnar och blåser, garnet värmer och står emot vätan under ruskiga höstdagar.

Som många flerfärgsprojekt genererade mina två första islandströjor, Hestapeysa och Aftur, en hel del restgarn. Förra året blev delar av de resterna till en Frost till lilla T. Den användes flitigt.

Ett år senare är Frost urvuxen, och inför hösten krävdes en ny islandströja. I garnlådan fanns diverse rester Létt-Lopi som nog skulle räcka till en hel tröja. Däremot fanns det inte tillräckligt med garn till att följa något mönster. Randigt kändes inte tillräckligt fantasifullt, så jag improviserade hej vilt.

Att inte planera sin stickning, bara jazza loss, är för det mesta väldigt roligt. Men flera gånger höll jag upp arbetet framför näsan på min man och undrade om det verkligen skulle funka. Var det inte lite för bananas..?

Men det blir som det blir när man improviserar och färg efter färg tar slut så att de eventuella planerna som dykt upp under vägen omintetgörs. Meningen var ju ändå att använda upp allt. När det blå garnet jag sparat till halsen tog slut fick jag avsluta de sista varven med andra rester, supermysiga Malabrigo Mecha i blålilamelerade toner. Mjukt mot hakan dessutom.

Efter minst 200 trådar fästa (bara det tog en vecka) och graftade armhål invigdes så tröjan en disig septembermorgon. Jag tror den blir perfekt.

I woke up like this

Hello yarnlovers!

I somras hade vi på Rätt avigt en tävling tillsammans med Garnr där ni fick tävla om garn till ett drömprojekt. Samtidigt fick även vi i podden tävla om garn till våra drömprojekt, och jag vann! Mitt drömprojekt var en uppdaterad version av hönsestrik, en raglantröja stickad i tjockt Malabrigo merino worsted i färgerna Sauterne och Shocking pink.

Jag frihandade själva tröjan, men skapade färgmönstret med hjälp av en mönsterskapare som omvandlar bilder till stickmönster.

Eftersom jag ville sticka tröjan på rundsticka valde jag bort intarsiametoden och valde istället flerfärgsstickning. För att få med det rosa garnet runt stickade jag ett mindre mönster på ryggen. Det påminner mer om traditionell hönsestrik, jag improviserade fram mönstret medan jag stickade, 5-10 varv i taget, och blandade citat från Beyoncélåtar, bilder och dekorativa mönster.

Det gick åt ungefär fyra härvor av det gula garnet och ganska precis en härva av det rosa. Blev vansinnigt nöjd med resultatet. Kommer aldrig bära byxor igen.

All hail Queen B!

P.S. Här finns projektet på Ravelry.

Avsnitt 34: ”Jag kan ju så jag klarar mig”

Haute hönsestrikk på tork

Det finns mycket att lära sig om stickning, och i teorin kan man ju faktiskt ta hjälp med det. Eller? Vi pratar kurser, att byta nystan, fan-tröjor, välgörenhet och lite allt möjligt. Vad skulle ni vilja gå för kurser?

4 oktober är det dags för E4K. Läs mer här.

Lyssna här eller i valfri poddlyssnare. På Facebook och Ravelry kan du prata kurser eller vad du vill!

Mönster:
Odin (tröja)
Pingviner (barntröja)
Little Coffee Bean Cardigan (barnkofta)
Siri (kofta)
Drops-kofta B14-27
Petal Yoke Cardigan
Newborn Vertebrae (babykofta)
Calligraphy (kofta)

Annat:
Taylor Swift-tröjan
Ankis Design
Förra årets E4K-avsnitt
Hjälpstickan
Random Acts
Litet nystan (butik)
Ivar Asplund
Syfestivalen

Ullfestival hos Båvens spinnhus

Intill sjön Båven och ungefär en halvtimme från mig ligger Båvens spinnhus, som tar tillvara på ull från närområdet. I helgen ordnade de ullfestival, och jag reste dit för att bekanta mig med deras arbete.

Spinneriet tar emot både fårull och alpacka, men även kamel- och dromedarfiber har spunnits i deras maskiner. De kombinerar uppdrag åt fårägare som lämnar in minst 5 kg ull per gång med egen produktion. Varje fredag har butiken öppet, med garn, ullmattor, vantar och andra produkter.

Ullfestivalen var extremt välbesökt med generösa demonstrationer av hur ullen klipps, behandlas och spinns, men också workshops i växtfärgning, nåltovning mm.

Självklart fanns också många försäljare på plats, med fina lokala ull-, mohair- och alpackagarn och fiber. I kön till spinneriets egna försäljning frågade en kvinna mig om jag stickat min tröja top-down, varpå hon tipsade om hur en gör sin egen test-torso av silvertejp(!). Mitt resesällskap, några vänner från Indien som är i Sverige för jobb, köpte med sig lokalt lovikkagarn som souvenir till sin mamma, trots att det alldeles för varmt att bära det i Bangalore…

Själv la jag vantarna på ett vitt ullgarn som jag planerar att sticka en kofta av. Det känns fint att veta att det finns ett så rikt engagemang för lokalproducerat garn häromkring.