En restgarnströja

Alla behöver en islandströja, det har jag alltid (?) sagt. Fibrerna fälls ut så fantastiskt när det regnar och blåser, garnet värmer och står emot vätan under ruskiga höstdagar.

islands

Som många flerfärgsprojekt genererade mina två första islandströjor, Hestapeysa och Aftur, en hel del restgarn. Förra året blev delar av de resterna till en Frost till lilla T. Den användes flitigt.

Skärmavbild 2015-09-20 kl. 20.18.59

Ett år senare är Frost urvuxen, och inför hösten krävdes en ny islandströja. I garnlådan fanns diverse rester Létt-Lopi som nog skulle räcka till en hel tröja. Däremot fanns det inte tillräckligt med garn till att följa något mönster. Randigt kändes inte tillräckligt fantasifullt, så jag improviserade hej vilt.

bild-33_medium2

Att inte planera sin stickning, bara jazza loss, är för det mesta väldigt roligt. Men flera gånger höll jag upp arbetet framför näsan på min man och undrade om det verkligen skulle funka. Var det inte lite för bananas..?

Men det blir som det blir när man improviserar och färg efter färg tar slut så att de eventuella planerna som dykt upp under vägen omintetgörs. Meningen var ju ändå att använda upp allt. När det blå garnet jag sparat till halsen tog slut fick jag avsluta de sista varven med andra rester, supermysiga Malabrigo Mecha i blålilamelerade toner. Mjukt mot hakan dessutom.

IMG_2980

Efter minst 200 trådar fästa (bara det tog en vecka) och graftade armhål invigdes så tröjan en disig septembermorgon. Jag tror den blir perfekt.

IMG_2986

Annonser

One thought on “En restgarnströja

  1. Ping: Avsnitt 35: Sticksnack – hajaru klyket? |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s