Jag berättade ju för ett par avsnitt sen att jag skulle teststicka ett mönster åt AlpakkaAnna. Det kanske inte var så svårt att gissa att det skulle bli ett par strumpor? Det här är Tula av Isfolket, som släpps lagom till Syfestivalen. Hon ville helst att det skulle stickas i ett garn från LimmoDesign, och även om det egentligen är bäst anpassat för ganska enfärgade garner fick jag tillstånd att testa i det här spräckliga och glittriga garnet som heter Wannabe.
(Insåg först efter att strumporna var klara att de matchar mina rosa glittriga skor. Ahem.)
Tankar om att teststicka: Det var kul! Och på både gott och ont tvingade det mig att göra saker jag inte gör annars, typ att fortsätta fast jag inte vill och att följa mönstret och inte bara fippelfixa när det blir fel.
Dock gjorde jag en ”anpassning”. Anna varnade för att hon stickar ganska tajt. I mönstret rekommenderades 2,25 mm stickor och jag tänkte att jag har 2,5 men har stora fötter och stickar relativt hårt på rundstickor så det blir nog bra. Det blev det inte. Det blev JÄTTEstort. Jag repade tån och beställde 2 mm. Enligt mönstrets fotmått har jag storlek XL, men jag fick gå ner till storlek M för att det skulle bli någorlunda rimlig bredd.
Vid det laget hade jag redan försökt flera gånger och Anna föreslog att jag skulle repa tillbaka till varvet på tån som jag hade 62 maskor, dvs stl medium, och fortsätta därifrån. (Jag brukar ha runt 60 maskor när jag stickar på 2,5.) Då blev tån en lite kortare konstruktion än den ”riktiga”. Strumporna blev eventuellt ett par millimeter för långa och jag misstänker att om jag hade gjort tån korrekt och haft en färre mönsteromgång på foten hade de suttit bättre. Så det är väl ett råd om du stickar det här mönstret – gör en provlapp. Heh. I övrigt var det ett bra mönster, ungefär lagom krångligt.
Annat: Jag har lärt mig en ny tåuppläggning, Judy’s Magic Cast On, som är en bättre variant av åttformsuppläggningen jag använt förut. När jag kollat snabbt på instruktioner förut trodde jag att det var samma men det är det inte. Det var också en ny hälvariant för mig, med en ny sorts förkortade varv som krävde lite tankeansträngning men inte så mycket. Jag stickade efter det engelska mönstret, men jag brukar göra det så det gjorde ingen större skillnad.
Jag vet inte om jag kommer att teststicka igen, i alla fall inte särskilt snart. Det var kul och utmanande, men deadlines har en tendens att störas av andra saker och det var lite stressande.
rattavigt.wordpress.com 