Avsnitt 72: Rena rama känslosåsen

Screen Shot 2017-07-29 at 14.44.22

Hela podden kanske handlar om vår relation till stickning, men vi försöker ta ett lite mer specifikt grepp om det. Vad betyder stickningen för oss, och skulle den kunna bytas ut mot vad som helst?

Vinnarna av Bladet Garn är utsedda och kommer att kontaktas – de är Karin Hees (tuttebärsyltetöj), Mia Lindstrand (mangler), Weronica Johansson (olabukser), Mikaela Lundahl (froske), Ebba Philips John (vrangbord).

Lyssna direkt här eller där du har dina poddar. Och prata med oss på Facebook och Ravelry!

Stötta oss på Patreon?

Mönster:
Alfred’s sweater (barntröja)
Pavement (tröja)
Homeward Bound (sjal)
Laxå (barntröja)
Peggy Sue (kofta)
Tidal (teststickning)
Invitation to the Dance (strumpa)
Blomsterengbolero
The Minimalist Shawl

Annat:
Dandelion Yarns (färgare)
Artikeln om stickning i fängelse
Romancepodden

Annonser

3 thoughts on “Avsnitt 72: Rena rama känslosåsen

  1. Intressant det här med ”stickare” som identitet. Jag drar, när jag lyssnar på ert senaste avsnitt, paralleller till ”löpare” som identitet. I löpar-kollektivet (bloggar, poddar, fejjan-grupper mm) förekommer ofta kommentarer runt hur man ska vara för att kunna kalla sig riktig löpare… Typ: om man springer på julafton – då är man en riktig löpare… Jag reflekterar att jag inte sett/hört något liknande i stick-världen, som trots allt har många likheter med sina poddar, bloggar och profiler. Det finns liksom inga outtalade krav på vad man ska ha presterat/hur man ska förhålla sig till sin hobby för att vara en ”riktig” stickare. Och jag tror stickare som identitet är svagare än löpare som identitet. Vilket jag tycker är en del av tjusning med stickning. Jag kan sticka utan att vara en stickare.

    Jag noterar också att många av mina bekanta frågar mig om min löpning medan väldigt få frågar mig om min stickning. Jag är mer löpare än stickare i folks ögon trots att tiden jag spenderar med stickor i händerna eller garn på hjärnan är mycket större än tiden jag spenderar på löpning (nuförtiden). Jag tror helt enkelt att det är enklare för människor att förhålla sig till löpning. Man kan prata löpning med folk som inte springer själva utan att de blir helt uttråkade av samtalet, men man kan inte prata stickning med folk som inte stickar. Så upplever jag det i alla fall.

    Tack för underhållningen förresten 🙂

  2. Försök att inte sätta press på att du måste sticka eller måste få tillbaka känslan. Den kommer när orken och livet ger dig det! Det är jobbigt med sådana perioder för en vill så mycket göra mer än vad en har ork för. Det kommer ge sig 🙂 ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s