Och i högtidskläder dansar barnen in

Idag är det första advent. Det är  26 dagar fram till jul. Om du börjar idag och verkligen ger dig hän kan även du ha en egenstickad jultröja färdig till julafton.

Själv började jag i oktober, efter att ha blivit påmind om att vi faktiskt pratade om jultröjeutmaning i ett poddavsnitt.

Jag gillar ju som bekant inte att följa mönster så istället skissade jag upp hur jag tänkte mig tröjan, med flerfärgat ok och korta ärmar. Jag ritade med vad som fanns till hands på mitt jobb: whiteboardpennor och överstrykningspennor. Vissa kommentatorer tyckte att det kanske mer såg ut som en blodsplattertröja, men men.

Moodboard.

Jag räknade okets ökningar såhär:

Halsens mudd: maskor delbara med 7. I vriden rät, 1 avig. På mitten  av mudden ett varv aviga maskor för vikningen.

– Öka 1 per 7 maskor (7+1). Sticka 17 varv delbara på 8.
– Öka 2 per 8 maskor (2+1, 4+1, 2). Sticka 7 varv delbara på 10.
– Öka 2 per 10 maskor (3+1, 5+1, 2) Sticka 11 varv delbara med 12.
– Öka 2 per 12 maskor (4+1, 6+1, 2) Sticka 11 varv delbara med 14.
– Öka 2 per 14 maskor (5+1, 7+1, 2) Sticka 10 varv delbara på 16.

Sen kunde jag börja rita mönster utifrån var ökningarna skulle vara och hur breda rapporter varje mönstersektion fick ha.

Garnet valde jag utifrån att det skulle vara hyfsat tjockt så att varje maska skulle kunna representera en ruta när jag stickade texten, om man stickar i väldigt tunt garn med tunna stickor, kan text bli för svårläst om man inte skalar upp den till 2×2 maskor för varje ruta i diagrammet. Det tar ju å andra sidan 4-evs att sticka. På Ravelry hade alla bara lovord att säga om flerfärgsstickning i Sandnes Peer Gynt och det hade dessutom en bra kritvit, julröd och grangrön, så Peer Gynt blev det.

HO HO HO

Agent Carter, stiligt och stickat

På tisdag börjar den nya säsongen av Agent Carter och för att högtidlighålla detta, och på allmän begäran, uppmärksammar vi modet, framför allt det stickade i säsong ett.

Here be spoilers!

Agent Carter är den första kvinnliga huvudrollen inom Marvels filmuniversum – det finns fler huvudroller som spelas av en Chris inom Marveluniversumet, än kvinnliga huvudroller. Agent Carters tittarsiffror var skakiga och efter den första säsongen var det osäkert om det skulle bli någon andra säsong. Många snubbar beklagade sig över hur tråkigt och tjatigt det var med all sexism, man ba:

Men snubbars gonna snubb och hipp, hipp, hurra vi får en säsong till ändå!

Säsong ett utspelar sig 1946 i New York och tar vid där den första filmen om Captain America slutade. Under andra världskriget ransonerades kläder och skor och lagar infördes inte bara om hur många plagg en person fick köpa men även om hur mycket tyg som fick användas till varje typ av plagg. Något som minst sagt påverkade modet.

Agent Peggy Carter arbetar på Strategic Scientific Reserve, S.S.R., under täckmanteln att hon är växeltelefonist på ett telefonbolag. Men frågan är hur bra hennes täckmantel egentligen är? Även om modet för kvinnor hade plockat upp många maskulina och militära drag, skriker inte hennes kläder ”Här går en kvinna med ett uppdrag – maka på er civilister!”?

Kanadensisk dräkt sydd av en herrkostym 1944.

Vid en första anblick är Dottie Underwood, som nyss klivit av bussen från Iowa, en betydligt mycket mer oskuldsfull person än Peggy. Peggy bär uniformsliknande dräkter med axelvaddar och breda slag – Dotty har på sig mjuka koftor med nästan barnsliga blusar. 

 

Såhär berättar kostymören Giovanna  Ottobre-Melton om skillnaden i Peggys och Dottys kläder:  ”Peggy’s wardrobe is sophisticated, tailored and I use saturated colors on her. Dottie, on the other hand, has an unstructured softness to her look with bits of lace and floral embroidery. A good example is the vintage burgundy hand-knit sweater seen in Time and Tide.”

 Låt oss titta lite närmare på vad hon har på sig i avsnittet Time and Tide.

Är det inte något tredje riket över den här koftan? Är den inte ganska lik kläderna på den här mönsterbladet från 1941 med tips om hur tyska kvinnor kunde piffa upp sina kläder i krigstid?

Var har Dottie egentligen varit under kriget? Och hejade hon verkligen på att de allierade skulle vinna? En annan blir ju misstänksam, jojo.

Jag säger dock inte att Dotties kläder är fula, tvärt om (alla vet ju att det enda bra nazisterna gjorde var hur de klädde sig S/O Hugo Boss!), och för den som vill sticka något liknande föreslår jag en tyrolerkofta: Tyrolean Black Modeen Jacket eller Hedy Tyrolean-Pattern Cardigan.

Men nu undrar ni kanske männen då, vad har de på sig? Peggys gravt misogyna kollegor bär breda kostymer med breda slag och breda slipsar, manspreading i klädform. Jarvis bär tredelad korrekt engelsk kostym, direkt från Savil Row. Och Peggys något mindre misogyna kollega Daniel Souza, hånas av sina kollegor och avfärdas som mjukis, något som plockas upp i hans kläder.

Hur många stickade västar kan en man äga? Den som vill testa kan ju börja med att sticka de här tre: Victory Vest no. 389, 29-210-49 Sweater Vest eller Swish Vest.

Och som en bonus till er som orkat läsa såhär långt: Peggys to die for läppstift Bésame 1946 – Red Velvet Lipstick.

Once more with feeling – juice och oanvändbara mössor.

 Vi på Rätt avigt är inte de enda som reagerat negativt på företaget Innocents reklamkampanj ”Den stora stickningen”.

Dödergök skriver on point om kampanjen ”Vi ska skänka av vår tid och vår kunskap av bara farten. Hela kampanjen osar av ‘Jag är glad för att jag kom fram, får man hälsa?'” och citerar Karins konstgrepp: ”Dålig attityd kan lika gärna vara rimlig attityd.”

Ulrica på Hjälpstickan har skrivit om hur värdelöst det är med oanvändbara gimmickmössor till flaskor, och Hjälpstickan om några vet vad man pratar om.

Lisa Bomble skriver på Visalisa också kritiskt om kampanjen och dess utskick.

En vecka efter att Julia skrev om kampanjen på Rätt avigt verkar Innocents PR-byrå (Hej Northen Link!) hunnit ikapp krishanteringen (kanske dags att uppdatera verktyg för bevakning av webb? Just saying). Det har man valt att göra genom att klippa och klistra in samma text överallt där kritik har framförts. Utan att svara på någon av frågorna som folk har tagit upp.

Många som skrivit kritiskt har ändå gett Innocent ett erkännande att det finns något fint i grunden med kampanjen. Jag är tyvärr inte med på det. Grunden är att sälja juice och smoothies. Hjärtat är ett företag som med hjälp av ett påklistrat samhällsengagemang vill få dig att välja just deras juice.

Innocent skriver i sitt svar till oss att ”De små mössorna på våra smoothies har blivit en symbol för kampanjen…” Och här ser vi ju exakt vad som skevar i den här kampanjen. Folk, kvinnor, förväntas lägga ner mer av sin tid, sitt kunnande och sina egna pengar, för symbolen för en reklamkampanj än vad företaget själva skänker till Röda Korset. Bara portot som stickare förväntas skänka är 300% mer för symbolmössan än vad företaget skänker per såld flaska med mössa. Inte per mössa de får in. Inte per flaska såld i februari. Per såld flaska med mössa under februari.

Att delta är förstås helt frivilligt. Men var medveten om att det du deltar i är en reklamkampanj, ett jippo. Och om du vill hjälpa ensamma äldre via Röda Korset finns det oändligt mycket bättre sätt.

/Amanda

Hips don’t lie

Jag stickar väldigt mycket tröjor, bäbiströjor och vuxentröjor. Men det är ju kul att bredda sig också. Nu har jag äntligen stickat en kjol!

Mönstret är Pickles Pinstripe skjort som är en kjol som stickas nedifrån och upp runt, runt. Som vanligt har jag valt att göra några ändringar för att den skulle passa bättre, både för min kropp och min smak. Jag lade till ett sprund och gjorde kjolen längre än mönstret föreskrev, för då kan jag gå i den lättare och jag gillar kjolar som är höga i midjan. Jag valde också att sy fast ett brett resårband i guld i midjan.

Garnet är Pickles Merino tweed i färgen melk, stickat med dubbelt garn. Resultatet är en varm kjol med fin struktur och bra stadga. Men efter att ha stickat 1500 meter av det är jag lite trött på att sticka med garn som man måste plocka små kvistar och mossa ur. Ugh, i literally can’t even.

Här finns projektet på Ravelry.

I woke up like this

Hello yarnlovers!

I somras hade vi på Rätt avigt en tävling tillsammans med Garnr där ni fick tävla om garn till ett drömprojekt. Samtidigt fick även vi i podden tävla om garn till våra drömprojekt, och jag vann! Mitt drömprojekt var en uppdaterad version av hönsestrik, en raglantröja stickad i tjockt Malabrigo merino worsted i färgerna Sauterne och Shocking pink.

Jag frihandade själva tröjan, men skapade färgmönstret med hjälp av en mönsterskapare som omvandlar bilder till stickmönster.

Eftersom jag ville sticka tröjan på rundsticka valde jag bort intarsiametoden och valde istället flerfärgsstickning. För att få med det rosa garnet runt stickade jag ett mindre mönster på ryggen. Det påminner mer om traditionell hönsestrik, jag improviserade fram mönstret medan jag stickade, 5-10 varv i taget, och blandade citat från Beyoncélåtar, bilder och dekorativa mönster.

Det gick åt ungefär fyra härvor av det gula garnet och ganska precis en härva av det rosa. Blev vansinnigt nöjd med resultatet. Kommer aldrig bära byxor igen.

All hail Queen B!

P.S. Här finns projektet på Ravelry.

Are you Marilyn a or a Jackie ?

Ni som lyssnat på de senaste avsnitten kanske minns att jag hade lite dålig stickmojo där ett tag. Det kändes inte som att jag kom någon vart med med min prickiga tröja och till slut la jag undan den. Men sen fick jag upp ögonen för Picklesgarnet Extra Fine Merino, som jag hade några oplanerade härvor av hemma i färgen Melk. Det är superhärligt att sticka i!

Jag bestämde mig för att sticka en modifierad Jackie-O-tee, inte i det anvisade tunna angoragarnet utan i lite tjcokare merino. Så jag gick upp till stickor stl 4 mm och följde  mönstret för medium istället för large (förutom när det angavs i cm och ej varv eller maskor).

För att få den lite somrig, och för att testa det här med hålteknik (för annat än knapphål) la jag till ett hålmönster från ca över-bh-höjd. Jag utgick från maskan mitt fram och gjorde en enkel YO, 2tog var femte maska på var sin sida om mitten. Var fjärde varv gjorde jag om proceduren men förskjutet en maska åt höger eller vänster för att få mönstret att luta.

Istället för att följa originalmönstrets antal maskor som ska sys ihop över axlarna provade jag ut exakt hur stort hål för huvudet jag ville ha och satte markörer för hur långt jag skulle sy. Mitt hål för huvudet blev större än i originalmönstret, jag gillar båtringat.

Grejen med den här typen av topp, med kropp och ärmar i ett stycke batwing-style, är att den ser ganska trist ut medan man stickar den eller när den bara ligger utsträckt  – men när man tar på sig den kommer den till sin rätt. All blockning den behövde var att fyllas ut av lite boobage.

Här finns projektet på Ravelry.

Call the midwife – en jumper

Hej poddfans!

När jag tittar på tv, vilket jag gör ofta och med stor passion, händer det ofta att jag måste pausa och göra en skärmdump för att jag ser något snyggt. Call the midwife är en fantastisk BBC-serie med nunnor, barnmorskor, och ett fattigt London några år efter WW2. Varje avsnitt klarar Bechdeltestet med galans och varje avsnitt innehåller fantastiska kläder. Och kläder som man faktiskt skulle kunna ha på sig. Mad Men, till exempel har ju skitsnygga kläder, men helt obärbara utan en kostymavdelning som först snör in en i så mycket shapewear att man stryper all blodcirkulation.

Anyhoodles, titta på Call the midwife! Och titta på den här snygga jumpern barnmorskan Trixie har på sig i ett avsnitt!

Jag har inte hittat exakt samma mönster någonstans men på 1940’s Style For You finns mönstret Stylish and Gay Sun-Ray Jumper som jag har utgått ifrån. Ni som lyssnat ett tag vet dock att jag har en tendens att aldrig vilja följa mönster till punkt och pricka så jag räknade om det för att stickas uppifrån och ned och dessutom på rundsticka, för varför montera delar om man kan slippa?

Garnet jag använt är Excelana Luxury DK, stickor 3,5. I nacken sydde jag in ett blixtlås. Det hade egentligen inte behövts, tröjan stretchar tillräckligt för att dras över huvudet, men kolla hur snyggt det är!

Det färdiga resultatet är inte en exakt kopia, men den har precis stilen jag var ute efter. Jag är redo att förlösa barn när som helst nu!

Angora! Eller: När Amanda skulle lära sig stå ut med ludd

Trogna lyssnare kanske har noterat hur jag i de första avsnitten pratar om hur svårt jag har för luddiga garn. Jag gillar inte när tröjor luddar av sig på byxor och kjolar, jag gillar inte när fritt flygande ludd smyger sig ned på nymålat nagellack, jag har en tendens att få ludd intrasslat i ögonfransarna, och det har hänt att jag kunnat dra ut centimeterlånga luddfiber ur ögonen (Promethius-style!). I somras bestämde jag mig dock för att försöka komma över denna luddfobi när jag hittade Pickles mönster Jackie-O-tee, en retrojumper som skulle stickas i angoragarn. Min mamma jobbar i Oslo så jag skickade henne att köpa garn och mönster till mig.

Detta har jag lärt mig av att sticka i angora:

• Det luddar utav bara helvete. Det enda som hjälper är en klädroller. Ha en till hands. Rolla dina kläder, rolla soffan, rolla din hund, rolla din sambo.
• Jag är eventuellt allergisk mot kaniner? Ett tag nös jag så mycket att jag började fundera på om garnet egentligen var spunnet av kattpäls, men sedan slog det mig att det nog inte finns någon ekonomisk vinst att göra i kattgarn,
• När det är 34 grader varmt kan man inte ha en halvstickad angorajumper i knät.
• Det blir supermjukt, som att kramas av små ulliga kaniner.

Mönstret var lätt att följa och finns både på norska (med cm) och på engelska (med inches). Tröjan stickas nedifrån och upp med fler och fler ökningar i sidorna för att skapa ärmarna, när man nått full bredd delas plagget i framstycke och bakstycke och ungefär här började jag känna att jag aldrig skulle bli klar, varje varv kändes som en evighet. Men efter att ha stickat mig igenom hela BBC iplayers-dokumentärutbud blev jag klar! Axlarna sys med s.k. kitchener stitch, vilket jag aldrig hade testat. Annan tipsade mig om knittys instruktioner och eftersom de var så tydliga och bra syns inte sömmarna alls nu. Som magi!

Jag valde att inte göra muddar på ärmarna, tycker inte att det behövs, och om jag stickar den igen kommer jag göra den mer båtringad.