Tråden genom tiden

Kvinnor har stickat i flera hundra år nu.

KnittingMadonna

På stranden.

fanny brate

Flickhänder som övat och övat.

womans-work-is-never-done-the-little-knitter Harry Roseland

eca59321376aafa4bb0aed218f1ec318

I fäboden.

Girl from Dalecarlia knitting by Anders Leonhard Zorn

Åt soldaterna, trots kylan.

girl knitting by a window meyer georg von bremen

I fönstrets sken när kvällen är mörk.

a woman knitting by a window peter vilhelm ilsted

carl larsson flowers on the windowsill 1894

När barnet somnat.

knitting girl wathcing the toddler in a cradle albert anker 1885

Eller under ljusa sommarnätter.

knitting in the fields charles prague pearce

Arbetat, fast kanske ändå kopplat av.

gerald gardiner the artist wife evelyn knitting on a daybed

Med händernas hjälp, av bara en tråd.

woman knitting gertrude käsebier

Save

Snabbsockapolypsen

Det tog ett tag för mig att bemästra sockstickningens ädla konst, men sedan jag väl fick det att funka har jag hållit mig mycket strikt till grova raggsockor i precis samma garn, stickor 4.5 och enkel istickshäl. Men så lanserade Annan trippelsockan, aka sockapolypsen, med utmaningen att sticka tre par sockor på ett år. Utmaning, sa någon utmaning? Sockapolypsen was ON!

Som utmaning är trippelsockan ändå ganska fri att själv utforma, för mig fick det bli att sticka på tunnare stickor, med tunnare garn, använda en annan hälteknik och göra tre par med olika utseende. Jag var inte med i avsnittet men hade ungefär samtidigt lyckats okynnesköpa en härva Malabrigo Sock i chockrosa, så det fick bli materialet till mitt första projekt. Mönstret Kalajoki guidade mig fint igenom mina första hällappar på stickor 2.5 mm, till ett par eleganta och mycket rosa sockor. Men de är verkligen finsockor, och har redan blivit väldigt slitna av att användas ett par gånger i ett par vanliga skor.

FullSizeRender-7

Sedan gick det av bara farten. Det andra paret blev ett par enkla sockar men i festligt fake farisle-garn från Arne & Carlos Regia-kollektion. Summer Nights, kallas färgen. Jag gillar dem skarpt! Upprepade hällappen och använde stickor 2.5 mm även här.

IMG_0589

Inför det tredje paret var jag sugen på någon vårlikt, men fastnade i en butik för det syrligt gula Onion-garnet i ekologisk merino och nässelfiber. Verkligen fantastiskt garn! Flätor och lite ruggigt garn kanske inte var så vårigt som jag tänkt mig, men mönstret Bowden Cable Socks var rätt festligt att sticka (även om jag mest följde det till en början eftersom det var anpassat till strumpstickor och inte magic loop som jag föredrar).

bowden

Och så hände det sig att jag rev av hela utmaningen på en månad. Sockstickning passar exceptionellt bra vid tågpendling har jag märkt, och att sticka med tunna stickor går mycket fortare än jag trott. Nu kan väl ni tipsa om era bästa, sötaste, enklaste eller roligaste sockmönster?

/Caroline

Motvillig summering av trippelkoftan

Det är något motvilligt jag skriver denna sammanfattning av utmaningen trippelkofta som jag initierade för ett år sedan. Planen var att under ett år sticka tre välsittande koftor, tre koftor med den passform jag önskade och siktade på när jag la upp maskorna. Men under året har projektet utvecklats till en sorts livslångt sökande efter den perfekta koftan.

Visst har jag stickat färdigt tre koftor med bra passform, dessutom tre till (och ett gäng tröjor och toppar med bra passform) – men det är som att kraven har höjts för varje projekt. Min grandiosa plan att kröna trippelkoftan med monsterprojektet och flerfärgsstickningen Sage kom dessutom av sig.

Men här kommer i alla fall en summering. I skrivande stund har jag tre koftor på stickorna, och ett gäng mönster i ravelry-kön. Trippelkofta for life!

_MG_0099_medium2
Minetta fick inleda utmaningen. Inga frågetecken här, sitter som en smäck, är nöjd med mönster, garn, knappar. Faktiskt första gången jag stickade flätor. Men jag förstår knappt hur jag stickade klart den på lite drygt två veckor trots stickor 3 och ettåring med tandsprickning. Godkänd.

bild-28_medium
Full av övermod gav jag mig på en spetsstickad kofta, Derica Kane. Ett mönster som jag gjorde om eftersom jag ville sticka det uppifrån för att kunna prova längs vägen. Men repetitiv spets verkar inte vara min grej, och när jag skulle plocka upp ärmarna märkte jag att de är alldeles för vida. Den ligger fortfarande såhär. Ej godkänd.

bild
När sommaren närmade sig ville jag sticka något i bomull/lin, av någon anledning valde jag mönstret Paulie som egentligen är till för ett tunt ullgarn. Passformen blev superstrange och icord-avmaskningen blev alldeles för hård vilket liksom kortade av sidorna. Ej godkänd.

image_medium2 (1)
Nu var det dags för större stickor, ett snabbare projekt. Rosemont verkade vara en mysig kofta för sensommarkvällarna. Efter tre veckor invigdes den. Godkänd.

FullSizeRender-4_medium2

Därefter plockade jag upp Sage, som jag lagt upp till ett år tidigare. Jag hade någon idé om att den skulle bli färdig till november, trots att jag ursprungligen tänkt att det skulle bli en tunika. Obs att det är typ 13 olika färger inblandade här. Stickade på som attans under oktober, steekade både ärmhål och öppning, men plockade upp lite för få maskor runt ärmen och ungefär där försvann peppen. Lite senare på vintern gjorde jag ett nytt försök, så nu har den en halv ärm. Inte långt kvar alltså. Men: ej godkänd.

augusta3_medium2

När vintern närmade sig fastnade jag för ett fårigt, brungrått garn vid ett besök hos Solkustens spinneriverkstad. Jag behövde något lite rustikt och var sugen på flätor. Det fick bli en Augusta. Inte helt olik en nyplöjd åker. Godkänd.

Summa: tre godkända koftor, och en kräsnare stickerska som möjligtvis kommer att fylla sin garderob till bredden med koftor den kommande tiden. Även om det bara är vartannat projekt som godkänts så har jag utmanat mig själv med nya tekniker, nya garner, olika stickstorlekar osv. Lärorikt!

Nu ser jag fram emot era trippelkoftesummeringar. Länka gärna till bloggar, ravelry, instagram osv i kommentarsfältet!

En restgarnströja

Alla behöver en islandströja, det har jag alltid (?) sagt. Fibrerna fälls ut så fantastiskt när det regnar och blåser, garnet värmer och står emot vätan under ruskiga höstdagar.

islands

Som många flerfärgsprojekt genererade mina två första islandströjor, Hestapeysa och Aftur, en hel del restgarn. Förra året blev delar av de resterna till en Frost till lilla T. Den användes flitigt.

Skärmavbild 2015-09-20 kl. 20.18.59

Ett år senare är Frost urvuxen, och inför hösten krävdes en ny islandströja. I garnlådan fanns diverse rester Létt-Lopi som nog skulle räcka till en hel tröja. Däremot fanns det inte tillräckligt med garn till att följa något mönster. Randigt kändes inte tillräckligt fantasifullt, så jag improviserade hej vilt.

bild-33_medium2

Att inte planera sin stickning, bara jazza loss, är för det mesta väldigt roligt. Men flera gånger höll jag upp arbetet framför näsan på min man och undrade om det verkligen skulle funka. Var det inte lite för bananas..?

Men det blir som det blir när man improviserar och färg efter färg tar slut så att de eventuella planerna som dykt upp under vägen omintetgörs. Meningen var ju ändå att använda upp allt. När det blå garnet jag sparat till halsen tog slut fick jag avsluta de sista varven med andra rester, supermysiga Malabrigo Mecha i blålilamelerade toner. Mjukt mot hakan dessutom.

IMG_2980

Efter minst 200 trådar fästa (bara det tog en vecka) och graftade armhål invigdes så tröjan en disig septembermorgon. Jag tror den blir perfekt.

IMG_2986

Ullfestival hos Båvens spinnhus

Intill sjön Båven och ungefär en halvtimme från mig ligger Båvens spinnhus, som tar tillvara på ull från närområdet. I helgen ordnade de ullfestival, och jag reste dit för att bekanta mig med deras arbete.

bild-37

Spinneriet tar emot både fårull och alpacka, men även kamel- och dromedarfiber har spunnits i deras maskiner. De kombinerar uppdrag åt fårägare som lämnar in minst 5 kg ull per gång med egen produktion. Varje fredag har butiken öppet, med garn, ullmattor, vantar och andra produkter.

bild-36

Ullfestivalen var extremt välbesökt med generösa demonstrationer av hur ullen klipps, behandlas och spinns, men också workshops i växtfärgning, nåltovning mm.

bild-40

Självklart fanns också många försäljare på plats, med fina lokala ull-, mohair- och alpackagarn och fiber. I kön till spinneriets egna försäljning frågade en kvinna mig om jag stickat min tröja top-down, varpå hon tipsade om hur en gör sin egen test-torso av silvertejp(!). Mitt resesällskap, några vänner från Indien som är i Sverige för jobb, köpte med sig lokalt lovikkagarn som souvenir till sin mamma, trots att det alldeles för varmt att bära det i Bangalore…

Själv la jag vantarna på ett vitt ullgarn som jag planerar att sticka en kofta av. Det känns fint att veta att det finns ett så rikt engagemang för lokalproducerat garn häromkring.

bild-38

Chuck – när jag stickade en hösttröja i maj

_MG_0400 Nä, jag har inte fått en stroke, det är bara vårsolen som bländar mig.

Chuck är en snabbstickad, kort ulltröja med sofistikerat flätmönster framtill av Andi Satterlund. Mönstret är sådär alldeles lagom utmanande men enkelt så att det nästan är omöjligt att lägga ifrån sig.

_MG_0408Endast en vecka tog det att sticka upp tröjan; jag ville bli av med garnet som legat och väntat sedan i vintras någon gång, men inte sitta med en tjock höststickning maj ut. Så jag beställde nytt garn i bomull och lin, och stickade Chuck under tiden jag väntade på att det skulle komma fram.

_MG_0393Nu är garnet framme, och jag har precis lagt upp till en lättare sommarkofta som förhoppningsvis passar bättre den kommande årstiden. Chuck får vänta i garderoben så länge.

/Caroline

Birdie vs Minetta

Sedan nyår ungefär har vi passat ett hus ute på landet. Hit tog jag med mig min pågående stickning, koftan Birdie, en flerfärgsstickning i worsted-garn. Jag packade också mitt lavendeldoftande ulltvättmedel eftersom jag tänkte att jag skulle blocka koftan – jag hade ju bara ärmarna kvar. Nu såhär i efterhand förstår jag att jag levde i total förnekelse. Birdie var alldeles för stor.

Jag har klagat på det tidigare, att plagg blir lite för stora, men ändå fortsatt att slarva med provlapparna. Jag hade visserligen provat stickningen och tänkt att den kändes lite väl stor över ryggen, och att halsringningen hängde lite väl djupt över axlarna. ”Det löser sig med lite blockning” blev till ”det är helt OK med en oversize kofta” och till slut ett desperat ”det går kanske att torktumla till bättre passform!!”

När mina medpodderskor fick se denna bild, hade även jag till slut förstått att det inte fanns någon återvändo. Det var bara att börja repa.

birdie

Men att sticka om från början kändes inte alls lockande. Efter lite vilset småstickande på en halv babykofta och en socka hittade jag mönstret Minetta från senaste Knitty. Samtidigt hade jag hittat den perfekta gråblågröna nyansen på ett rustikt och förhållandevis billigt Kampes-garn. Men självklart lyckades jag inte få till rätt stickfasthet – trots tre provlappar. Så jag chansade lite ändå och gick ner en storlek i mönstret och två storlekar på stickor. Att jag aldrig stickat flätor tidigare avskräckte mig inte, utan var snarare en lagom utmaning. Mönstret är egentligen rätt enkelt, inga konstigheter, och flätorna var lättare än jag föreställt mig.

minetta

Att lyckas sticka en hel vuxenkofta på stickor tre är en ändå bedrift för mig, och att jag är färdig efter tre veckor är rätt så fantastiskt. Dessutom gick det åt lite garn, ungefär 2,5 härva – jag hade köpt dubbelt så mycket för att vara på den säkra sidan. Jag är jättenöjd med det här projektet – en enkel kofta med perfekt passform, färg och ett par dekorativa flätor. Jag gillar också prestigelösheten: ett gratismönster från Knitty i ett billigt, ulligt garn med knappar från Hemköp (!).

Idag flyttar vi hem igen, och i morgonsolen fotade jag koftan.

_MG_0100 _MG_0099

Vad jag ska göra med Birdie? Har inte bestämt mig än.

/Caroline

Mer hönsestrik

Mittemellan förkylningar och vinterkräksjukor scrollar jag sidor med bilder av hönsestrik. Det är något visst med de överdådiga plaggen och deras politik. De är långt ifrån svala och sunda, ljusa och fräscha, sånt som en del säger är typiskt för vår del av världen. Istället är de allt på en gång, DIY, obstinata och helt uppenbart väldigt ideologiska. Som kulturarv är de också intressanta ur ett feministiskt perspektiv.

DSC_0473-1024x687

2012 visades den amerikanska konstnären Lisa Anne Auerbachs arbete Chicken Strikken på Malmö konsthall, som jag hörde talas om då men aldrig såg. Först nu beställer jag hem boken, men ser fram emot att rita små diagram och para ihop restgarner till ett möjligt projekt i jul.

Lisa_Anne_Auerbach

Bilderna har jag lånat av henne. På instagram och pinterest finns också många fina bilder, om man letar lite.

.shoveitFront

The Entomologist

buggy2

Inspiration alltså, den kan verkligen komma från olika håll. Den senaste tiden har jag blivit upplyst om de mest fantastiska (och äckliga) insekter som finns av en konstnär jag jobbar med. Samtidigt dök denna snygga klänning av den estniska modestudenten Kristel Kuslapuu upp i min pinterest-feed, och till slut kände jag att jag behövde omsätta dessa insektsimpulser till arbete.

Flerfärgade ok har ju liksom blivit min grej, så jag sökte efter olika korsstygns- och stickmönster för schysta insekter, men fick modifiera mina skalbaggar och flugor något innan det funkade med hur jag tänkte mig ökningarna. Ett tag var jag inne på att lägga till sländor, men det får bli en annan gång.

Garnet är jättefint (och dyrt) madelinetosh dk respektive madelintosh vintage. Älskar verkligen akvarellskiftningarna hon får till, även om det lätt ger problem med viss pooling (om man nu inte anstränger sig för att undvika det). Men hårt spunnet, spänstigt garn är kanske inte riktigt min grej, jag gillar inte gummisnoddskänslan. Flerfärg blir också så mycket bättre med gamla vanliga luddgarner, som de traditionella isländska eller färöiska oken stickas med.

buggy

Vissa beslut togs innan, vissa kom under vägen. Att improvisera ett ok som detta gick inte alltid som jag tänkt mig, jag har repat både här och där. Det var dessutom helt på grund av garnbrist projektet slutade som en crop top, kort med trekvartsärm, men jag gillar det. Jag tänker mig, och hoppas på framtida tålamod, att jag kommer tillbaka till mönstret för att förfina det, förbättra det, och prövar att sticka om tröjan med ett annat garn.

/Caroline

Shetlandsstjärnan

shk2

Brooklyn Tweeds Loft-garn är ett mjukt, ulligt och löst spunnet garn som är ganska skört att nysta och sticka med, men som blir superfint efter blockning. Till denna bebiskofta kombinerade jag olika garner från gömmorna när jag var sugen på en flerfärgsstickning i slutet av sommaren. Mönstret med en shetlandsstjärna hittade jag i en bok, och själva koftan freestylade jag lite väl häftigt, för den blev lite brant över axlarna.

steek

Koftan är också den första som jag någonsin steekat. Det var inte alls dramatiskt egentligen, jag sydde raksöm-sicksack-raksöm på båda sidorna innan jag klippte. Därefter plockade jag upp som vanligt för knappslå.

shk

Att koftan är hög över axlarna gör inte så mycket eftersom det går att vika ner den som en krage. Jag funderar faktiskt på att sy in ett fint foder högst uppe. Med ett par träknappar på blev det en perfekt höstkofta, och jag drömmer redan om fler projekt i Loft. Nyligen gav Brookyn Tweed ut en mönsterkollektion inspirerad av fiskartröjor, kanske dags att ge sig på flätstickning?