En enkel (trippel)kofta

Det här är egentligen en väldigt enkel kofta. Men jag är ändå väldigt stolt över mig själv.

Jag har hittat på den själv, inklusive den där andra randen med ensamma blå prickar som knappt syns. (Lärdom.) Jag repade upp både mudden i nederkant och avmaskningen i ärmarna och gjorde om för att de inte var riktigt rätt. Den är steekad. Den sitter jättefint.

Jag känner att även om den inte är en jätte-levling i kunskap eller så, så är det en levling i att jag verkligen gjorde mitt bästa för att den skulle bli bra, och inte bara typ nöjde mig eller körde på eller blev sur.

Det är roligt att jag typ dagen efter att vi spelade in avsnittet om knappar hittade de här i min knapplåda, som matchar jättefint. Och jag gjorde faktiskt så att jag bestämde knappar först, och sen gjorde knapphålen – jag hade prick sex knappar och det är ganska lagom, men det vet man ju aldrig.

Själva garnet är Pickles Tweedy, som jag köpte när vi var i Oslo för Strikkefestivalen. Det är lite lite kliigt men inte så farligt. (För mig.) Väldigt varmt och skönt, och jag är jättenöjd med att jag faktiskt klippte och gjorde kofta så jag kan ha den öppen.

Annons

Och i högtidskläder dansar barnen in

Idag är det första advent. Det är  26 dagar fram till jul. Om du börjar idag och verkligen ger dig hän kan även du ha en egenstickad jultröja färdig till julafton.

Själv började jag i oktober, efter att ha blivit påmind om att vi faktiskt pratade om jultröjeutmaning i ett poddavsnitt.

Jag gillar ju som bekant inte att följa mönster så istället skissade jag upp hur jag tänkte mig tröjan, med flerfärgat ok och korta ärmar. Jag ritade med vad som fanns till hands på mitt jobb: whiteboardpennor och överstrykningspennor. Vissa kommentatorer tyckte att det kanske mer såg ut som en blodsplattertröja, men men.

Moodboard.

Jag räknade okets ökningar såhär:

Halsens mudd: maskor delbara med 7. I vriden rät, 1 avig. På mitten  av mudden ett varv aviga maskor för vikningen.

– Öka 1 per 7 maskor (7+1). Sticka 17 varv delbara på 8.
– Öka 2 per 8 maskor (2+1, 4+1, 2). Sticka 7 varv delbara på 10.
– Öka 2 per 10 maskor (3+1, 5+1, 2) Sticka 11 varv delbara med 12.
– Öka 2 per 12 maskor (4+1, 6+1, 2) Sticka 11 varv delbara med 14.
– Öka 2 per 14 maskor (5+1, 7+1, 2) Sticka 10 varv delbara på 16.

Sen kunde jag börja rita mönster utifrån var ökningarna skulle vara och hur breda rapporter varje mönstersektion fick ha.

Garnet valde jag utifrån att det skulle vara hyfsat tjockt så att varje maska skulle kunna representera en ruta när jag stickade texten, om man stickar i väldigt tunt garn med tunna stickor, kan text bli för svårläst om man inte skalar upp den till 2×2 maskor för varje ruta i diagrammet. Det tar ju å andra sidan 4-evs att sticka. På Ravelry hade alla bara lovord att säga om flerfärgsstickning i Sandnes Peer Gynt och det hade dessutom en bra kritvit, julröd och grangrön, så Peer Gynt blev det.

HO HO HO

Mönster: Handledsvärmare!

Jag la upp en bild på de här handledsvärmarna på instagram och fick en fråga om mönstret, men de är helt ur mitt eget huvud. Jag har stickat varianter på dem säkert nåt dussin gånger till både mig själv och andra, och de kan nog vara bland det mest uppskattade jag gjort, både av mottagare och generellt i det vilda.

De går att sticka på ett par dagar och är perfekta för promenader, kalla kontor, och allmän uppvärmning. Som tur är har jag antecknat ordentligt i Ravelry, så här är ett enkelt recept.

De är stickade i ett garn av DK-tjocklek, på stickor 4 mm, men det är ju lätt justerat åt allehanda håll. Då gjorde jag dem på strumpstickor, men det funkar ju precis lika bra med Magic Loop. (Jag har för övrigt upptäckt att jag inte har några vantar kvar, så jag ska nog slänga ihop ett par i helgen.)

Lägg upp 38 maskor med en lös uppläggning, t.ex. German twisted cast-on.

Sticka nitton maskor ribbat 1 r 1 a (bak/undersida); sticka tre r, 2 a, 4 r, 2 a, sticka till slutet på varvet.

Korsa de fyra räta två och två, på vart tionde varv.

Sticka 30 varv så och sticka sedan slätt hela varvet runt förutom flätpartiet.

På varv 42: Öka på var sida om ena kanten för tumme. Varv 43: Sticka slätt. Öka sammanlagt sju gånger, 14 maskor ökade. Ta av de 14 på garnstump eller extrakabel på varv 56, och fortsätt sticka enligt tidigare.

Maska av på varv 65. (Förslag på avmaskning: Sticka en avig maska, sticka en avig maska och lägg den första maskan över, fortsätt. Jag brukar sticka ihop första och sista två maskorna för att det inte ska bli så löst.)

Lägg över tum-maskorna på stickor, plocka upp två nya maskor mellan tumme och hand och sticka ihop dem på första varvet. Sticka två varv, maska av med samma avmaskning som tidigare.

Gör den andra likadant men spegelvänt. Jag har också ibland spegelvänt flätorna när jag komit ihåg det men det är ju en smaksak.

Teststickning – Tula av Isfolket

Jag berättade ju för ett par avsnitt sen att jag skulle teststicka ett mönster åt AlpakkaAnna. Det kanske inte var så svårt att gissa att det skulle bli ett par strumpor? Det här är Tula av Isfolket, som släpps lagom till Syfestivalen. Hon ville helst att det skulle stickas i ett garn från LimmoDesign, och även om det egentligen är bäst anpassat för ganska enfärgade garner fick jag tillstånd att testa i det här spräckliga och glittriga garnet som heter Wannabe.

(Insåg först efter att strumporna var klara att de matchar mina rosa glittriga skor. Ahem.)

Tankar om att teststicka: Det var kul! Och på både gott och ont tvingade det mig att göra saker jag inte gör annars, typ att fortsätta fast jag inte vill och att följa mönstret och inte bara fippelfixa när det blir fel.

Dock gjorde jag en ”anpassning”. Anna varnade för att hon stickar ganska tajt. I mönstret rekommenderades 2,25 mm stickor och jag tänkte att jag har 2,5 men har stora fötter och stickar relativt hårt på rundstickor så det blir nog bra. Det blev det inte. Det blev JÄTTEstort. Jag repade tån och beställde 2 mm. Enligt mönstrets fotmått har jag storlek XL, men jag fick gå ner till storlek M för att det skulle bli någorlunda rimlig bredd.

Vid det laget hade jag redan försökt flera gånger och Anna föreslog att jag skulle repa tillbaka till varvet på tån som jag hade 62 maskor, dvs stl medium, och fortsätta därifrån. (Jag brukar ha runt 60 maskor när jag stickar på 2,5.) Då blev tån en lite kortare konstruktion än den ”riktiga”. Strumporna blev eventuellt ett par millimeter för långa och jag misstänker att om jag hade gjort tån korrekt och haft en färre mönsteromgång på foten hade de suttit bättre. Så det är väl ett råd om du stickar det här mönstret – gör en provlapp. Heh. I övrigt var det ett bra mönster, ungefär lagom krångligt.

Annat: Jag har lärt mig en ny tåuppläggning, Judy’s Magic Cast On, som är en bättre variant av åttformsuppläggningen jag använt förut. När jag kollat snabbt på instruktioner förut trodde jag att det var samma men det är det inte. Det var också en ny hälvariant för mig, med en ny sorts förkortade varv som krävde lite tankeansträngning men inte så mycket. Jag stickade efter det engelska mönstret, men jag brukar göra det så det gjorde ingen större skillnad.

Jag vet inte om jag kommer att teststicka igen, i alla fall inte särskilt snart. Det var kul och utmanande, men deadlines har en tendens att störas av andra saker och det var lite stressande.

Snabbsockapolypsen

Det tog ett tag för mig att bemästra sockstickningens ädla konst, men sedan jag väl fick det att funka har jag hållit mig mycket strikt till grova raggsockor i precis samma garn, stickor 4.5 och enkel istickshäl. Men så lanserade Annan trippelsockan, aka sockapolypsen, med utmaningen att sticka tre par sockor på ett år. Utmaning, sa någon utmaning? Sockapolypsen was ON!

Som utmaning är trippelsockan ändå ganska fri att själv utforma, för mig fick det bli att sticka på tunnare stickor, med tunnare garn, använda en annan hälteknik och göra tre par med olika utseende. Jag var inte med i avsnittet men hade ungefär samtidigt lyckats okynnesköpa en härva Malabrigo Sock i chockrosa, så det fick bli materialet till mitt första projekt. Mönstret Kalajoki guidade mig fint igenom mina första hällappar på stickor 2.5 mm, till ett par eleganta och mycket rosa sockor. Men de är verkligen finsockor, och har redan blivit väldigt slitna av att användas ett par gånger i ett par vanliga skor.

Sedan gick det av bara farten. Det andra paret blev ett par enkla sockar men i festligt fake farisle-garn från Arne & Carlos Regia-kollektion. Summer Nights, kallas färgen. Jag gillar dem skarpt! Upprepade hällappen och använde stickor 2.5 mm även här.

Inför det tredje paret var jag sugen på någon vårlikt, men fastnade i en butik för det syrligt gula Onion-garnet i ekologisk merino och nässelfiber. Verkligen fantastiskt garn! Flätor och lite ruggigt garn kanske inte var så vårigt som jag tänkt mig, men mönstret Bowden Cable Socks var rätt festligt att sticka (även om jag mest följde det till en början eftersom det var anpassat till strumpstickor och inte magic loop som jag föredrar).

Och så hände det sig att jag rev av hela utmaningen på en månad. Sockstickning passar exceptionellt bra vid tågpendling har jag märkt, och att sticka med tunna stickor går mycket fortare än jag trott. Nu kan väl ni tipsa om era bästa, sötaste, enklaste eller roligaste sockmönster?

/Caroline

Motvillig summering av trippelkoftan

Det är något motvilligt jag skriver denna sammanfattning av utmaningen trippelkofta som jag initierade för ett år sedan. Planen var att under ett år sticka tre välsittande koftor, tre koftor med den passform jag önskade och siktade på när jag la upp maskorna. Men under året har projektet utvecklats till en sorts livslångt sökande efter den perfekta koftan.

Visst har jag stickat färdigt tre koftor med bra passform, dessutom tre till (och ett gäng tröjor och toppar med bra passform) – men det är som att kraven har höjts för varje projekt. Min grandiosa plan att kröna trippelkoftan med monsterprojektet och flerfärgsstickningen Sage kom dessutom av sig.

Men här kommer i alla fall en summering. I skrivande stund har jag tre koftor på stickorna, och ett gäng mönster i ravelry-kön. Trippelkofta for life!

Minetta fick inleda utmaningen. Inga frågetecken här, sitter som en smäck, är nöjd med mönster, garn, knappar. Faktiskt första gången jag stickade flätor. Men jag förstår knappt hur jag stickade klart den på lite drygt två veckor trots stickor 3 och ettåring med tandsprickning. Godkänd.

Full av övermod gav jag mig på en spetsstickad kofta, Derica Kane. Ett mönster som jag gjorde om eftersom jag ville sticka det uppifrån för att kunna prova längs vägen. Men repetitiv spets verkar inte vara min grej, och när jag skulle plocka upp ärmarna märkte jag att de är alldeles för vida. Den ligger fortfarande såhär. Ej godkänd.

När sommaren närmade sig ville jag sticka något i bomull/lin, av någon anledning valde jag mönstret Paulie som egentligen är till för ett tunt ullgarn. Passformen blev superstrange och icord-avmaskningen blev alldeles för hård vilket liksom kortade av sidorna. Ej godkänd.

Nu var det dags för större stickor, ett snabbare projekt. Rosemont verkade vara en mysig kofta för sensommarkvällarna. Efter tre veckor invigdes den. Godkänd.

Därefter plockade jag upp Sage, som jag lagt upp till ett år tidigare. Jag hade någon idé om att den skulle bli färdig till november, trots att jag ursprungligen tänkt att det skulle bli en tunika. Obs att det är typ 13 olika färger inblandade här. Stickade på som attans under oktober, steekade både ärmhål och öppning, men plockade upp lite för få maskor runt ärmen och ungefär där försvann peppen. Lite senare på vintern gjorde jag ett nytt försök, så nu har den en halv ärm. Inte långt kvar alltså. Men: ej godkänd.

När vintern närmade sig fastnade jag för ett fårigt, brungrått garn vid ett besök hos Solkustens spinneriverkstad. Jag behövde något lite rustikt och var sugen på flätor. Det fick bli en Augusta. Inte helt olik en nyplöjd åker. Godkänd.

Summa: tre godkända koftor, och en kräsnare stickerska som möjligtvis kommer att fylla sin garderob till bredden med koftor den kommande tiden. Även om det bara är vartannat projekt som godkänts så har jag utmanat mig själv med nya tekniker, nya garner, olika stickstorlekar osv. Lärorikt!

Nu ser jag fram emot era trippelkoftesummeringar. Länka gärna till bloggar, ravelry, instagram osv i kommentarsfältet!

Hips don’t lie

Jag stickar väldigt mycket tröjor, bäbiströjor och vuxentröjor. Men det är ju kul att bredda sig också. Nu har jag äntligen stickat en kjol!

Mönstret är Pickles Pinstripe skjort som är en kjol som stickas nedifrån och upp runt, runt. Som vanligt har jag valt att göra några ändringar för att den skulle passa bättre, både för min kropp och min smak. Jag lade till ett sprund och gjorde kjolen längre än mönstret föreskrev, för då kan jag gå i den lättare och jag gillar kjolar som är höga i midjan. Jag valde också att sy fast ett brett resårband i guld i midjan.

Garnet är Pickles Merino tweed i färgen melk, stickat med dubbelt garn. Resultatet är en varm kjol med fin struktur och bra stadga. Men efter att ha stickat 1500 meter av det är jag lite trött på att sticka med garn som man måste plocka små kvistar och mossa ur. Ugh, i literally can’t even.

Här finns projektet på Ravelry.

En restgarnströja

Alla behöver en islandströja, det har jag alltid (?) sagt. Fibrerna fälls ut så fantastiskt när det regnar och blåser, garnet värmer och står emot vätan under ruskiga höstdagar.

Som många flerfärgsprojekt genererade mina två första islandströjor, Hestapeysa och Aftur, en hel del restgarn. Förra året blev delar av de resterna till en Frost till lilla T. Den användes flitigt.

Ett år senare är Frost urvuxen, och inför hösten krävdes en ny islandströja. I garnlådan fanns diverse rester Létt-Lopi som nog skulle räcka till en hel tröja. Däremot fanns det inte tillräckligt med garn till att följa något mönster. Randigt kändes inte tillräckligt fantasifullt, så jag improviserade hej vilt.

Att inte planera sin stickning, bara jazza loss, är för det mesta väldigt roligt. Men flera gånger höll jag upp arbetet framför näsan på min man och undrade om det verkligen skulle funka. Var det inte lite för bananas..?

Men det blir som det blir när man improviserar och färg efter färg tar slut så att de eventuella planerna som dykt upp under vägen omintetgörs. Meningen var ju ändå att använda upp allt. När det blå garnet jag sparat till halsen tog slut fick jag avsluta de sista varven med andra rester, supermysiga Malabrigo Mecha i blålilamelerade toner. Mjukt mot hakan dessutom.

Efter minst 200 trådar fästa (bara det tog en vecka) och graftade armhål invigdes så tröjan en disig septembermorgon. Jag tror den blir perfekt.

I woke up like this

Hello yarnlovers!

I somras hade vi på Rätt avigt en tävling tillsammans med Garnr där ni fick tävla om garn till ett drömprojekt. Samtidigt fick även vi i podden tävla om garn till våra drömprojekt, och jag vann! Mitt drömprojekt var en uppdaterad version av hönsestrik, en raglantröja stickad i tjockt Malabrigo merino worsted i färgerna Sauterne och Shocking pink.

Jag frihandade själva tröjan, men skapade färgmönstret med hjälp av en mönsterskapare som omvandlar bilder till stickmönster.

Eftersom jag ville sticka tröjan på rundsticka valde jag bort intarsiametoden och valde istället flerfärgsstickning. För att få med det rosa garnet runt stickade jag ett mindre mönster på ryggen. Det påminner mer om traditionell hönsestrik, jag improviserade fram mönstret medan jag stickade, 5-10 varv i taget, och blandade citat från Beyoncélåtar, bilder och dekorativa mönster.

Det gick åt ungefär fyra härvor av det gula garnet och ganska precis en härva av det rosa. Blev vansinnigt nöjd med resultatet. Kommer aldrig bära byxor igen.

All hail Queen B!

P.S. Här finns projektet på Ravelry.

Siri success!

Kommer ni ihåg att vi pratade om det här med att fota färdiga plagg?

Det är inte alltid helt lätt, även om man har en snäll person som ställer upp och rantar runt med en i trädgården.

Men så här fin blev i alla fall Siri när den var klar och blockad och knappad och allt. Och skön!

Jag stickade den i Cascade 220 Superwash, i färgen 801 Green. Jag skulle nog säga att det gick åt ungefär fem nystan — jag började med sex men har ungefär två halv-ish kvar, eftersom jag började på nytt nystan med båda ärmarna för att inte riskera behöva skarva mitt i. Så ganska drygt 1000 meter för storlek… L, tror jag? Har självklart slängt utskriften av mönstret där jag ringat in. Men jag har för mig att jag stickade L för att jag vet att jag stickar ganska löst. Sen blev det så att när jag lärde mig att göra mina aviga maskor o-vridna så blev mönstret över oket lite mindre löst, men inte så mycket att det stör.

Den med goda öron och gott minne kanske minns att jag fick lära om de vridna maskorna  eftersom det ska flätvridas på ett särskilt sätt och det blev så många extra anpassningssteg och jag höll på att bli vansinnig. Så heja mig, eller nåt.

Jag stickade ärmarna enligt instruktioner och de blev trekvarts, vilket jag för det mesta föredrar, men jag är ändå lite fundersam för på bilderna är de långa. Jag har inte direkt orangutang-armar. Men det bidde bra som det bidde. Och jag tycker definitivt att jag kan bocka av min första trippelkofta! Den är fin, den sitter bra, och jag är toknöjd.

Efter ett tag uppflugen i ett träd tröttnade jag dock på att bli fotad. Och sen var det lite bökigt att ta sig ner igen eftersom jag var rädd om koftan. Så kan det gå när man får för sig att vara lite mer konstnärlig.